Strukturbloggen

Som jag ser det, beskriv­er visio­nen den tänk­ta, framti­da sit­u­a­tion vi vill upp­nå i före­taget. Visio­nen ska få mig som ledare och medar­betare att ryckas med, att vil­ja ägna minst 40 h per vec­ka i x år för att kom­ma till den här sit­u­a­tio­nen. Så, visio­nen ska framkalla någon grad av hän­ryck­n­ing, en spän­ning, iver, en skön magkänsla hos mig. Ju fler sin­nen visio­nen appeller­ar till, desto effek­ti­vare är den i att inspir­era oss.

I vilken form kan man då skri­va visio­nen? Här är sex oli­ka idéer på format.

Punk­t­form

Punk­t­for­men är i mina ögon den mest använ­da for­men. En fördel är att visio­nen blir rätt så konkret, men en nack­del är att den ofta ten­der­ar att bestå av allt­för detal­jer­ade mål, fast på lång sikt.

Berät­telse

Ända sedan vi var små har vi ryck­ts med av berät­telser. Vår fan­tasi kit­t­las när vi läs­er skön­lit­ter­atur och vi berörs känslomäs­sigt när vi läs­er om drama­tiska hän­delser. Så kan det ock­så vara med visionen. 
Beskriv den som en berät­telse för att göra den mer levande och lättare att ryckas med i. Beskriv en typisk dag i din verk­samhet om fem år. Beskriv en vik­tig sym­bol­hän­delse som verk­li­gen vis­ar att ni tag­it er dit ni vill från nu till sen.

Tid­ningsar­tikel

År 2001 tog Anne M Mulc­ahy över som ord­förande och VD för Xerox, ett före­tag som hade haft sto­ra prob­lem ett tag och bl a fått myck­et stryk av affär­s­pressen och i syn­ner­het av Wall Street Jour­nal. För att sam­la per­son­alen kring visio­nen att ryc­ka upp före­taget, skrev hon en öppet fik­tiv Wall Street Jour­nal-artikel dat­er­ad fem år fram i tiden. I artikeln höjde Wall Street Jour­nal Xerox och dess per­son­al till skyarna och berömde dem för vil­ka fram­steg de gjort under de senaste fem åren. 
Artikeln blev en intern suc­cé och ref­er­erades till i alla sam­tal om vision Mulc­ahy hade med sin personal.

Bild

För en hel del år sedan, innan mobil­tele­fon­er­na rik­tigt hade slag­it igenom, målade det japan­s­ka telekom­bo­laget NTT-DoCo­Mo upp sin vision genom att pub­licera en enda bild. Bilden föreställde ett japan­skt Shinkansen (höghastighet­ståg) på väg ut ur en tun­nel. I tåget stod det fullt med folk som alla talade i mobil­tele­fon. Bilden rep­re­sen­ter­ade före­tagets vision om vad deras tjän­ster och pro­duk­ter ska klara av i framti­den: Man ska kun­na tala i tele­fon på ett tåg som kör i en tun­nel och man ska kun­na tala mån­ga sam­tidigt i portabla telefoner.

Film

NTT-DoCo­Mo har fort­satt vision­era i bild­form. På deras inter­na­tionel­la site kan man se en tio minut­ers film kallad ​“The Road to Hokusai’s Water­fall” som beskriv­er vil­ka mobi­la tjän­ster de vill kun­na lev­er­era i framti­den. Jag kan verk­li­gen rek­om­mendera fil­men; den är abso­lut fascinerande.

Upplevelse

Vad är då den ulti­ma­ta, hän­ryck­n­ingsska­pande for­men av vision? Är det inte att uppl­e­va med alla sina sin­nen hur det är att vara i den sit­u­a­tion visio­nen beskriv­er, att bli för­fly­t­tad dit för en stund? Hur skulle det vara om vi med hjälp av ljus och ljud, smak och doft, film och känsel ska­pade en miljö och aktivitet som låter oss uppl­e­va visio­nen uppnådd? 
Hur blir vi som anställ­da i före­taget bemöt­ta av utom­stående? Vad säger kun­der­na? Hur låter det på kon­toret? Vad äter vi för mat? Hur dof­tar det? Vad gör vi en van­lig dag? Jag tror att totalup­plevelsen som spelar på mån­ga sin­nen är den form som all­ra kraft­ful­last kom­mu­nicer­ar den framti­da sit­u­a­tion vi vill uppnå.

Hur tänker du?

Hur tänker du själv kring visio­nens form? Välkom­men att kom­mentera nedan. Jag är idel öra.