Strukturbloggen

Det hän­der då och då att jag vill skju­ta upp något jag ska göra för att jag befarar att något obe­hagligt kom­mer att hän­da om jag gör det. Näs­tan alltid hand­lar det om att jag ska ringa ett sam­tal, be någon om något eller läm­na ett besked till någon.

Det jag brukar befara är att per­so­n­en ifrå­ga ska bli arg, ska skäl­la ut mig efter not­er, att jag kom­mer att skäm­mas och att min verk­samhet ska få dåligt rykte.

Fenomenet kan yttra sig i att jag tänker ​“Ja, just det, jag måste ju ringa X ock­så. Hm, det är nog bät­tre läge imor­gon. Eller på fredag; då är han säk­ert på gott humör efter­som det snart är helg.”. Som om jag kunde räk­na ut det bäs­ta tillfället.

Det lusti­ga är att jag näs­tan aldrig har rätt i det jag befarar när jag väl ringer det där sam­talet. Ändå befarar jag.

Struk­tur är bra mot känslor

För ett par år sedan sköt jag upp en hel del sådana här uppgifter och jag kände mig allt­mer tyn­gd av det. Jag upplevde att jag gick ner i såväl tem­po som humör.

Min klo­ka hus­tru sade då:

“David, du gillar ju Excel. Gör något i Excel om det här!”

Det var ett bra förslag. Jag kände mig orolig och behövde bevisa för mig själv att jag med störs­ta san­no­likhet oroade mig i onö­dan. Så, jag behövde data och det läm­par sig Excel särskilt bra för.

Jag ska­pade då det Excel-ark jag sedan dess kallat ​“Befaran­den — ett verk­tyg mot tvekande”. När jag märk­er att jag frestas att skju­ta upp en uppgift för att jag befarar något, fyller jag där i vilket datum det är, vad jag ska göra (t ex ringa någon) och vad jag befarar ska hända. 

Så långt allt gott. Men, jag behöver ju ta reda på om jag har rätt eller inte, så jag höjer mig över min tvekan och gör ändå det jag tvekar inför — om inte annat för att få empirisk data.

Jag fyller sedan i vad som hände och om jag hade rätt eller fel.

Säl­lan är det så skönt att inse sitt misstag

I arket finns ett dia­gram där jag svart på vitt ser hur fel jag brukar ha. När jag hade nit­ton fel och ett rätt, förstod jag att mina befaran­den inte är att lita på.

När jag nu befarar, har jag lättare att avfär­da känslan och ändå göra det jag tvekar inför. Just idag ska jag till exem­pel med­dela en kund att jag inte kom­mer att tac­ka ja till ett upp­drag, trots att vi talat om det ett par vän­dor redan. Jag befarar något lätt obe­hagligt, men jag vet att jag i nit­ton fall av tju­go brukar ha fel.

Ta det, det är ditt

Jag tänk­te ursprung­li­gen att jag skulle snit­sa till något mer avancer­at och snyg­gare verk­tyg, men jag har inte kom­mit på hur det skulle se ut. Så, här får du det i den enkla Excel-formen.

Om du tes­tar det, hör gär­na av dig och berät­ta hur det gick och hur du upplevde det.

Får du en idé om vad vi skulle kun­na göra av det, maila mig!

Lyc­ka till!