Strukturbloggen

Som jag var­it inne på tidi­gare har jag den senaste tiden var­it upp­fylld av den struk­turaspekt som hand­lar om rent fysisk struktur. 

Frå­gor som ​“var är bäs­ta plat­sen för just det här arbetsverk­tyget?”, ​“hur kan jag fören­kla utföran­det av den här uppgiften genom att ändra något i det fysiska?” och ​“hur utfor­mar jag min fysiska arbetsmiljö så jag blir som minst dis­tra­her­ad?” är vad jag har gått och tänkt på och exper­i­menter­at med.

Det lil­la som får sto­ra konsekvenser

För, appar, synkningar och dig­i­ta­la lös­ningar i all ära, visst påverkas vi ock­så i hög grad hur vi har det i det fysiska rum­met i varda­gen på jobbet. 

För mig är det inte bara ifrå­ga om de omfat­tande lös­ningar­na om vilken sorts kon­torsmiljö vi ska ha — land­skap eller cel­lkon­tor, till exem­pel. Vad som påverkar mig minst lika myck­et är de små detal­jer­na som vid en förs­ta anblick kan ver­ka vara rena bagateller inte vär­da att läg­ga ener­gi på. 

Det kan vara att jag ständigt får leta på ett ställe för myck­et när jag ska hit­ta rätt sorts tejp eller att jag var­je gång råkar stö­ta till en sak när jag ska ta fram en annan eller att något jämt lig­ger i vägen på gol­vet eller att jag skjuter upp att göra något för att det jag då behöver bära är så otympligt (jag avskyr att kånka).

Hän­ga upp är stort, men hän­ga rakt är större

Låt mig exem­pli­fiera; förvis­so med en sit­u­a­tion från min hem­mas­fär, men ändå en analo­gi för en motsvarande sit­u­a­tion på arbetplatsen.

Ovan­för min snickar­bänk har jag mina verk­tyg upphäng­da på väggen. Jag har plac­er­at dem efter hur ofta jag använ­der dem. Högfrekvent använ­da verk­tyg hänger rakt fram­för mig där jag brukar stå så jag har dem nära och lät­till­gäng­li­ga. Ju mer säl­lan jag använ­der ett verk­tyg, desto län­gre bort på väggen hänger det.

Rakt fram, pré­cis i syn­fäl­tet när jag lyfter blick­en, hänger en vinkel­hake med inbyg­gt vat­ten­pass. Jag använ­der den ofta. När jag skulle hän­ga upp den, skru­vade jag helt soni­ka i en skruv som jag hängde den på.

Men, verk­tyget var inte sym­metriskt, vilket gjorde att det hängde snett. Det störde mig. Man kan tyc­ka att det är en petitess, men icke. Var­je gång jag lyfte blick­en för att tän­ka, fick jag syn på det sned­hän­gande verk­tyget, kom att tän­ka på att det hänger snett och blev dis­tra­her­ad. Jag tap­pade fokus från det jag gjorde för ögonblick­et och det tog en, förvis­so kort, stund innan jag kom vidare med det jag skulle göra. Jag för­lorade snickar­tid i onödan.

Dessu­tom, när jag skulle använ­da den större vinkel­hak­en som hänger bred­vid, hängde den sned­hän­gande vinkel­hak­en i vägen, så jag råkade slå till den, varpå den kom i gungn­ing och då och då ram­lade ned. Irriterande.

Lös­nin­gen var naturligtvis enkel, som dessa fysiska lös­ningar ofta är. Jag slog i ett diskret stift som vinkel­hak­en ​“lutar sig emot”, så nu hänger den helt rakt. Min­dre dis­trak­tion, min­dre irri­ta­tion, mer tid att snickra.

Och vad motsvarar det­ta för dig?

Vill du, så fun­dera ock­så du på vil­ka till synes petitess­er som i realiteten dis­tra­her­ar och irrit­er­ar dig på job­bet om dagar­na. Vad skulle du kun­na förän­dra i det fysiska som snabbt och lätt lös­er problemet?