Strukturbloggen

Även om vi for­mat en rik­tigt god struk­tur i hur vi arbe­tar, är det lätt att vi släp­per den och gör på ett helt annat sätt än hur vi bestämt oss för att arbe­ta. När vi har mån­ga uppgifter fram­för oss, när vi har mån­ga mail att beta av innan dagen är slut och när vi sam­tidigt strax ska iväg på ytterli­gare ett möte, frestas vi att hop­pa över något struk­tur­mo­ment, efter­som det går så myck­et snab­bare eller är så myck­et vanare för oss.

Vi skriv­er inte upp en sak vi ska göra, för vi tror att vi kom­mer ihåg det ändå; vi tar inte hän­syn till att vi i ett svagt ögonblick lovade en spe­cial­lös­ning, för den känns nu direkt efter mötet så självk­lar; vi sät­ter flag­gor på några mail så länge, trots att vi förstått nyt­tan med att istäl­let direkt skri­va att göra-uppgifterna.

Ett bett i svansen
Rätt så snart blir vi dock varse var­för vi bestämt oss för det mer struk­tur­erade arbetssät­tet. Vi mis­sar att ringa det utlo­vade sam­talet, bekräf­telsen till kun­den blev inte kor­rekt och en informell mail-flagg-att-göra-lista bil­dades par­al­lellt till den egentli­ga lis­tan och vi råkar pri­or­it­era ett flag­gat mail istäl­let för en att göra-uppgift från lis­tan som egentli­gen var bra myck­et högre prioriterad.

Pos­i­tiv hågkomst
Finns det något sätt att motivera oss till den lil­la extra ansträngn­ing det innebär att hål­la fast vid den ännu något ovana struk­turen? Det finns en del som tyder på det.

I en färsk studie från Uni­ver­si­ty of New Hamp­shire, fann forskar­na Bion­do­lil­lo och Pille­mer att den som tänker till­ba­ka på en pos­i­tiv upplevelse av att ha gjort något den vill göra mer av (i stu­di­en rörde det sig om fysisk trän­ing) gör mer av det. Test­per­son­er inde­lade i två grup­per fick svara på frå­gor dels om deras trän­ingsvanor, dels om deras ambi­tion­er att trä­na den när­maste tiden. Den ena grup­pen upp­manades att dessu­tom beskri­va en pos­i­tiv eller neg­a­tiv erfaren­het de haft av trän­ing som de trodde skulle motivera dem att trä­na mer. Den andra grup­pen fick inte den uppgiften, utan bara de andra frågorna.

När test­per­son­er­na åtta dagar senare fick svara på hur myck­et de trä­nat den senaste veck­an, hade de som påmint sig om en pos­i­tiv erfaren­het av trän­ing trä­nat avsevärt mer än de andra. Forskar­na drog föl­jande slut­sats: att påmin­na sig om ett pos­i­tivt, motiverande minne ger sig­nifikant pos­i­tiv effekt på hur myck­et man sedan tränar.

Värt besväret efteråt
Vi kan mis­stän­ka att det­ta ock­så går att tilläm­pa på vår struk­tur. För, på ett sätt är det med struk­tur­vanor som med fysisk trän­ing. Vi vet att vi egentli­gen vill göra på det sätt vi bestämt , till exem­pel trä­na eller agera på ett mer struk­tur­erat och ännu ovant sätt i vårt arbete. Men, det är lik­som lättare att inte göra så utan göra på det gam­la sät­tet eller stan­na hem­ma i vär­men istäl­let för att stic­ka ut på en löp­tur i höstmörkret.

Gör så här
Vill du anam­ma det­ta rön New Hamp­shire-forskar­na fun­nit, gör så här:

• Beskriv en sit­u­a­tion då du ager­ade på ett allde­les föredöm­ligt sätt när det gäller den struk­tur du for­mat. Ju mer speci­fik, utförlig och konkret du är i din beskrivn­ing, desto mer har du hjälp av den. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Jag har helt enkelt skriv­it några rad­er och har då inlett med ​“Så här gick det till: …”
• Bestäm dig för i vil­ka sit­u­a­tion­er du ska göra dig påmind om den beskriv­na sit­u­a­tio­nen. Förslagsvis kan det­ta vara en god start på arbetsdagen.
• Hit­ta ett sätt att bli påmind om sit­u­a­tio­nen utan att behö­va kom­ma ihåg det. Kanske gör du som jag och läg­ger in i din mor­gonrutin att du läs­er din beskrivn­ing av den där gån­gen då du verk­li­gen ager­ade som du vill agera.
• Om du vill, gör det här på försök en vec­ka eller två och reflek­tera sedan över om den här meto­den fick dig att mer föl­ja den struk­tur du ändå tyck­er är efter­strä­vans­värd. Gav det effekt? Kan du tilläm­pa det här på fler områ­den? Gjorde det ingen skill­nad? Kan du då avgrän­sa ambi­tio­nen och bara inrik­ta dig på en särskilt van­lig struk­tur­fall­grop du ofta råkar ut för?

Det önskvär­da blir det gängse
Om resul­tat­en av Bion­do­lil­los och Pille­mers studie har bäring ock­så på struk­tursträ­van­den, kom­mer du att lättare lyckas etablera ditt mer struk­tur­erade arbetssätt om du ofta gör dig påmind om ett tidi­gare tillfälle då verk­li­gen lyck­ats att arbe­ta på det sätt du önskar. Du får erfara än fler tillfällen då du lyckas med den nya vanan och all­tefter­som behöver du inte dra dig till minnes hur det var du gjorde den där gån­gen, för ditt önskade arbetssätt är plöt­sligt så du nu arbetar.

Hur gör du?
Hur gör du för att ändå bibehål­la den goda struk­turen när du i varda­gens inten­sitet risker­ar göra så du beslu­tat dig för att inte göra län­gre? Läm­na en kom­men­tar och berätta.