Strukturbloggen

Mån­ga av oss har en arbetssi­t­u­a­tion som gör att vi lätt pri­or­it­er­ar de kor­ta, uppdykande, bråd­skande uppgifter­na och istäl­let skjuter de långsik­ti­ga, ej bråd­skande på framti­den. Därmed inte sagt att de ej bråd­skande inte är viktiga.

De all­ra fles­ta av dem är vik­ti­ga för att vi och verk­samheten ska nå målen, men då de inte bråd­skar eller rent av inte har någon utta­l­ad dead­line, ten­der­ar vi göra allt annat först. De upp­skjut­na uppgifter­na kan hand­la om nykund­bear­bet­ning, för­bät­tringsar­bete, inrap­por­teringar och en hel del annat.

Visst, vi kan se till att avsät­ta tid i kalen­dern för att göra ock­så de inte bråd­skande uppgifter­na, men i peri­oder kan vi ha så myck­et att vi inte törs reservera tid, för vi har så mycket.

Låt oss acceptera att vi är i ​“snabbt och brådskande”-läge och vän­da det till vår fördel. Då slip­per vi hän­ga läpp över att vi inte klarar att arbe­ta på det sätt vi tänker att vi bor­de. Vi anpas­sar uppgifter­na efter oss istäl­let för tvär­tom och då blir de gjor­da med min­dre ansträngning.

Gör så här
Här kom­mer tre idéer på vad vi kan göra för att få långsik­ti­ga sak­er gjor­da trots att vi gör allt bråd­skande i förs­ta hand. Två av idéer­na är dessu­tom två sidor av sam­ma mynt.

1. Lova någon annan en snar dead­line, även om det inte är så blodigt när allt kom­mer omkring (och dead­li­nen är tidi­gare än den verk­li­gen är). Lovar du någon annan lever­ans, anstränger du dig mer för att hål­la dead­li­nen än om du höll den helt för dig själv.


2. Strä­va efter att göra inkom­mande sak­er till så kallade två-min­utare (kvic­ka uppgifter som du gör med en gång), så du snabbt kan kom­ma vidare med dem. Tänk: ​“Hur skulle jag kun­na göra det­ta under två minut­er? Vad är det min­s­ta jag skulle kun­na lev­er­era utan att göra mot­ta­garen miss­nöjd, även om jag spon­tant har högre ambitioner?”


3. Och andra sidan av myn­tet: Även om du inte kan klara hela uppgiften på två minut­er, försök att hit­ta en dold tvåmin­utare i det som kom­mer in, så du direkt kan kom­ma till han­dling. Får du åtmin­stone något gjort på uppgiften, är du direkt ett steg vidare. Du har kom­mit län­gre än om du inte gjorde något alls.

Förän­drad karak­tär ger uppgifter­na skjuts
Om du gör dina seg­dragna uppgifter bråd­skande eller om du ger dem en pri­or­i­ter­ings­gräddfil genom att göra dem till tvåmin­utare, får du de icke bråd­skande men ändå vik­ti­ga uppgifter­na gjor­da mer än annars.

Du kän­ner min­dre dåligt samvete för de vik­ti­ga uppgifter du lätt skju­tit fram­för dig och istäl­let är du i rörelse, även om du inte når ända fram med en gång.

Hur gör du?
Hur gör du för att få gjort de långsik­ti­ga, vik­ti­ga uppgifter som än inte är bråd­skande? Läm­na en kom­men­tar och dela med dig.