Strukturbloggen

I ett trevligt sam­tal över en god lunch med en god vän för ett par år sedan, gick det plöt­sligt upp för mig att alla inte upplever ordet ​“struk­tur” lika pos­i­tivt som jag.

Det är klart att jag då och då möter män­niskor som uttryck­er att de har svårt för ordet, men över den där lunchen slog det mig med full kraft att det som är så självk­lart för mig, att struk­tur ger fri­het och stim­uler­ar kreativitet, inte är det för alla.

Så, låt mig ägna den­na utgå­va av Klart! till fem sak­er struk­tur inte är.

Miss­förstånd ska­par obehag 

Struk­tur är inte att

… du fyrkan­tis­er­ar bort all gläd­je och gör så att allt är utstakat för dig till den mil­da grad att du kvävs, blir uttråkad och inte har utrymme för improvisation.
Snarare gör struk­turen att allt det som bara måste fungera i varda­gen kom­mer att fungera (och kom­mas ihåg) på ett lättare sätt, utan att du behöver ansträn­ga dig lika myck­et som annars.

… du måste struk­tur­era för struk­tureran­dets skull.
Man kan miss­bru­ka allt här i världen, ock­så struk­tur. Upplever du att själ­va struk­tureran­det i sig tar mer tid än du får till­ba­ka, arbe­tar du onödigt krång­ligt. Fören­kla istäl­let och dra ner på ambi­tion­er­na, så du bara struk­tur­erar det som verk­li­gen gör nyt­ta för dig.

… du aldrig får vika en tum från det du plan­er­at, oavsett vad som händer.
I de flestas vardag dyk­er det upp oförut­se­bara sak­er mån­ga gånger om dagen. Vi vet inte vad som dyk­er upp, men vi vet att något dyk­er upp. Även om vi inte på för­hand kan veta vad det kom­mer att hand­la om, kan vi ska­pa ett struk­tur­erat arbetssätt för hur vi tar hand om det som dyk­er upp när det dyk­er upp, så vi und­viker att bli över att vår plan gick i bitar.
Först när vi har en plan har vi något att plan­era om.

… vara oer­hört disciplinerad.
Hade det bara hand­lat om dis­ci­plin, hade vi inte behövt vara så struk­tur­erade. För mig är struk­tur ett sätt att göra det önskade arbetssät­tet (eller ruti­nen) till det lät­taste arbetssät­tet, så jag spon­tant vill väl­ja det istäl­let för att ta till den strän­ga, dis­ci­plin­er­ade tonen gen­te­mot mig själv för att väl­ja det.

… få så myck­et gjort som möjligt.
Som jag ser det är det näm­li­gen inte ett självän­damål att göra myck­et. Struk­turen hjälper oss dock att få det vi väl­jer att göra gjort med så liten ansträngn­ing som möjligt och så smidigt som det bara går.

Gör så här

• Luta dig till­ba­ka ett slag, bara någon minut.


• Tänk efter om finns något område i ditt sätt att arbe­ta struk­tur­erat som känns krång­ligt, omständigt, byråkratiskt, fyrkantigt eller rent av olustigt.


• Är det hur du fyller i, hur du sys­tem­a­tis­er­ar, hur du kat­e­goris­er­ar, hur du planer­ar, hur du stäm­mer av, hur du pri­or­it­er­ar, hur du kom­mu­nicer­ar, hur du dokumenterar?


• Fun­dera på hur du skulle kun­na fören­kla det du gör då.
  
  Kan du väl­ja bland färre alternativ?
  Kan du göra en mall?
  Kan du skära bort något steg?
  Kan du tydlig­göra något?
  Kan du hän­ga upp något så du ser det pré­cis när du behöver se det?


• Gör det direkt eller definiera det förs­ta steget på fören­klin­gen som en att göra-uppgift och lägg till den till din lista.

Bra! Nu har du tag­it ett litet steg mot ett än smidi­gare, struk­tur­erat arbetssätt.
Struk­tur som begrepp är ett snäpp när­mare att vara förknip­pat med en skön känsla.

Varda­gens verktygslåda
Om du fören­klar ditt struk­tur­erade arbetssätt så att det är än min­dre fyrkantigt, byråkratiskt och begrän­sande blir ock­så din vardag på job­bet något smidi­gare. Du frigör ytterli­gare lite tid och ork till de uppgifter som du verk­li­gen ser fram emot att göra.

Hur gör du?
Hur märk­er du att det är dags att för­fi­na ditt arbetssätt? Vad är det i din vardag som sät­ter igång ett struk­tur­för­bät­tringsar­bete? Skriv gär­na och berät­ta i en kommentrar.