Strukturbloggen

Det blev så tydligt häromda­gen, när jag och en klient diskuter­ade vil­ka mål han skulle ha för sitt ans­var­som­råde, hur lätt det är att vi bör­jar i fel ände — att vi väl­jer något mått som är lätt att mäta istäl­let för att mäta det vi har nyt­ta av.

Vi föll inte i fäl­lan den­na gång, men nog gick jag farligt nära när jag bör­jade fun­dera på vil­ka data vi kan få ut ur ett av sys­te­men klien­ten arbe­tar i snarare än på vad som skulle vara värde­fullt för hon­om att veta för att fat­ta rätt beslut i vardagen.

Mäta till leda
Läg­ger vi tid på att mäta och föl­ja upp sådant vi inte har nyt­ta av, men som går lätt att föl­ja upp, kom­mer det att kän­nas som onödigt arbete. All data vi får fram blir bara en mas­sa siffror och kur­vor­na i dia­gram­men över utveck­lin­gen betrak­tar vi med ett tomt ​“jaha.”.

Ett oum­bärligt mått
Om vi istäl­let frå­gar oss vad som är vik­tigt att nå i det vi ans­varar för och finner ett sätt att mäta och föl­ja upp hur vi lyckas över tid, blir såväl mätandet som tolka­n­det relevant.

Oavsett tur får vi värden
Först i andra steget finner vi ett sätt att få mätvär­den. Har vi tur går det att få ut vär­de­na ur något sys­tem vi använ­der. Har vi en smu­la min­dre tur behöver vi själ­va lev­er­era datat genom att vi fyller i, skriv­er in eller rent av upp­skat­tar utfal­l­et för det mål som vis­ar om vi lyckas med det som är väsentligt.

Visst, det blir då mer manuellt arbete än om sys­temet mätte själv, men frå­gar du mig, skulle jag säga att det är värt besväret om det nu är dessa vär­den som hjälper oss att pri­or­it­era rätt så att vi ägnar oss åt rätt uppgift i rätt omfat­tning för att lyckas ta verk­samheten dit vi vill — på lång såväl som på kort sikt.

Gör så här
Ta en funderare:

1. Det du mäter och föl­jer upp idag, är det det rät­ta eller bara det som är lätt att mäta?


2. Är det något mått och mål du skulle ha nyt­ta av att läg­ga till?


3. Är det något du föl­jer upp men inte har nyt­ta av som du skulle kun­na slu­ta mäta eller be om att få slu­ta föl­ja upp, om du inte själv råder över vad ni mäter?

Uppföljn­ing rätt använt
Om det du mäter är rel­e­vant för dig och du skalar av eller väl­jer bort det som i och för sig är lätt att mäta, men som inte har bety­delse för dig, skil­jer du agnar­na från vetet. Det du ser är rel­e­vant och du slip­per dis­tra­heras av data du i själ­va ver­ket inte vet vad du ska göra med.
Genom att hål­la målen rel­e­van­ta vår­dar du uppföljnin­gen som verk­tyg och sliter inte ut det med oväsent­ligheter i onödan.

Hur gör du?
Hur har du gått tillvä­ga när du valt dina mål? Berät­ta gär­na i en kommentar.