Gör ”sedan” till ”nu” och kom lättare igång

Tid är ett bedrägligt fenomen. Rätt som det är, är framtid samtid. Allt det som ska vara klart sedan, ska plötsligt slutföras nu eller åtminstone alldeles snart.

Så länge vår deadline är längre fram, nästa månad, kan vi välja att göra andra saker nu. Men, plötsligt är det knappt om tid kvar och vi har inte längre något val — oavsett vad för andra uppgifter vi har på vårt bord.

För dig som lyssnar hellre än läser, finns det här blogginlägget också som ett avsnitt av strukturpodden Klart!:

Något av en kalldusch

Och, ändå lyckas vi oftast få ihop allt till slut, précis i tid, fem i tolv. Det blev stressigt på slutet, det var lätt att vi då gjorde misstag och det var ett inte vidare behagligt sätt att arbeta.

Jag förstår att det kan finnas en lockelse och njutning i det att slita hårt och intensivt för att sedan slappna av i att ”jag klarade det” — précis som att jag fascineras över min faiblesse för kalla havsbad (11,9 grader i söndags) och den närmast rusliknande känslan när jag kommer upp och torkar i den några grader varmare vinden. Men, inte skulle jag ständigt varje dag ta de kalla baden och inte heller alltid stressa klart i sista sekunden.

Två gamla, goda strategier

Visst skulle det vara fint att få börjat tidigare med åtminstone en del av de saker vi lätt skjuter upp en gång för mycket? För nog är det just bedrägligt, detta med uppgifter och när de ska vara klara. Det är först ”sedan — sedan — sedan — sedan” och vips är det ”nu”.

En strategi för att börja tidigare är att dela upp arbetet i små, konkreta steg vi kallar att göra-uppgifter. En annan att boka in tid i kalendern (tidigt!) då vi gör saken, trots att det inte är ett klockslagsberoende möte (då det är klockslagsberoendet som avgör om något ska stå i kalendern).

Hur tar tid sig ut?

Men, vi kan också hjälpa oss själva på andra sätt. I en tämligen färsk studie av Yanping Tu (University of Chicago) och Dilip Soman (University of Toronto) testar forskarna hur det sätt vi betraktar tid påverkar när i tid vi gör en uppgift som har en deadline. Två av experimenten handlar om de vanliga brytpunkter vi har för att kategorisera mängder av tid, i detta fall årsskifte och månadsskifte.

En grupp testpersoner fick i det första experimentet i juni i uppgift att göra något inom sex månader, det vill säga senast den sista december. En annan grupp fick i juli samma uppgift — också de inom loppet av sex månader, alltså den sista januari nästa år. Forskarna fann att den förra gruppen, med deadline detta året, i snitt började med uppgiften tidigare.

I det andra experimentet fick testpersonerna gradera på en nio-gradig skala (”definitivt nu” — ”definitivt sedan”) när de skulle börja med en fyra-timmars uppgift om det idag är den 24 april (respektive 25:e, 26:e och 27:e april) och deadline är den 29 april (respektive 30:e april, 1 maj och 2 maj). De med deadline i april månad sade sig välja att börja betydligt tidigare än dem med deadline i maj, trots att kalendertiden till deadline för alla var exakt fem dagar.
Forskarna tolkade detta som att deadlines infallande detta året och denna månad uppfattades som ”lika nuet”, medan de nästa år respektive nästa månad uppfattades ”olika nuet” och att denna upplevelse påverkade vår benägenhet att komma igång.

Gör så här

Vill du ta fasta på resultaten i den här studien, få dina deadlines att likna nuet. Du kan göra det på till exempel två sätt:

Sätt deadline hitom det som för dig är en tydlig kalender-brytpunkt. Är deadline egentligen en bit in i nästa månad, sätt den till sista dagen denna månad. Ska något vara klart i slutet av januari, sätt deadline till före årsskiftet.
Istället för att formulera att ni ska vara färdiga ”efter sportlovet”, skriv ”före Påsk”. En dag som är hitom brytpunkten är av samma slag som den dag som är idag, medan en dag efter brytpunkten tillhör en annan kategori. Även om ”före Påsk” rent faktiskt kan vara senare än ”efter sportlovet”, är chansen stor att du börjar tidigare än annars, eftersom en dag ”före Påsk” är mer lik nuet.

De brytpunkter vi talar om på dagarna är goda verktyg vi kan ta till för att få gjort fler saker tidigare, så låt oss leka med dem. Hur kan vi använda ”Lucia”, ”jul”, ”nyår”, ”tertial 1”, ”kvartal 2”, ”midsommar”, ”semestern”, ”augusti”, ”halvårsskiftet” och andra begrepp när vi formulerar våra deadlines så det gynnar vår initativförmåga?

Tidigare igång — snabbare klart

Om du får dina deadlines att hamna i samma kategori som nuet, kommer du enligt studien troligen att sätta igång tidigare. Möjligen känner vi att det plötsligt var oerhört många saker som skall vara klara nu istället för sedan, men nog är det bättre att känna iver att komma igång nu än stress mot slutet när sedan med ens slog över till att bli nu?