Strukturbloggen

För dig som lyssnar hellre än läs­er, finns det här blog­gin­lägget ock­så som ett avs­nitt av struk­tur­pod­den Klart!:

Myck­et, men inte allt

Vi måste näm­li­gen inte struk­tur­era pré­cis allt — inte heller jag vill det (min val­da titel till trots). När det gäller vis­sa sak­er vi vill få gjort, vill vi dra nyt­ta av den förut­säg­barhet den goda struk­turen ger. När det gäller annat vill vi nju­ta av det spon­tana, det oförut­säg­bara och det kreati­va — utan att tän­ka på for­men, tem­pot, effek­tiviteten eller vad som är rätt.

Inom och utom strukturen

Jag gjorde en skiss för att göra tydligt var struk­turens gräns går för mig. På ett lig­gande A3-blad ritade jag en stor cirkel i mit­ten, unge­fär som Japans flag­ga. Inuti cirkeln skrev jag spon­tant de sak­er jag gör (i mitt arbete och utan­för) som jag vill göra struk­tur­erat. Utan­för skrev jag det jag vill kän­na mig helt fri från struk­tur när jag ägnar mig åt. Allt som allt tog det inte mer än fem minuter.

Jag tit­tade sedan på det jag skriv­it. Inuti cirkeln ham­nade sak­er som:

• inte är roli­ga, men som är nödvändiga
• måste fungera; annars blir det job­bigt eller stressigt
• är nyt­ti­ga, men som jag lätt hop­par över

Utan­för, däre­mot, ham­nade sak­er som:

• är njut­nings­ful­la
• hand­lar om att vara när­varande i rela­tion till mina närstående
• är kul

(Så var det för mig. Det kan vara annat för dig.)

En del sak­er ham­nade med ​“ett ben i var­je läger”, det vill säga dels i cirkeln, dels utan­för. Till exem­pel tyck­er jag myck­et om att åka ut på havet med vår lil­la båt. När jag är ute på havet på en ö vill jag kän­na mig helt fri, men för att det ska bli en härlig upplevelse behöver jag ha kom­mit ihåg att pac­ka med mig all mat och alla gre­jer som är nöd­vändi­ga. Pack­nin­gen kräver struk­tur, men under ö‑njutningen vill jag slip­pa den.

Lite mer, för att få mer av mindre

Föru­tom att det var belysande vad jag ska hål­la struk­tur­tas­sar­na bor­ta från, gick det upp för mig att det var åtmin­stone en sak inom cirkeln som jag inte har nog bra struk­tur för. Där­för hit­tade jag här och nu på ett sätt att styra upp det ett snäpp till, så om allt vill sig väl gör det att jag i än mer utsträck­n­ing kan nju­ta utan­för cirkeln, för inom cirkeln funger­ar det lite bät­tre ändå.

Gör så här

Vill du, gör din egen skiss över var struk­turens gräns går för dig. Inom cirkeln skriv­er du det du vill göra struk­tur­erat och utan­för det du helst gör fritt och flytande.

Tit­ta på det du skriv­it. Kan du dra några slut­satser? Behöver något struk­tur­eras ytterli­gare? Är det min­dre utan­för cirkeln än du skulle öns­ka? Är det så myck­et du vill ägna dig åt att du kän­ner dig allde­les stres­sad? Kan du ta bort något helt och därigenom sän­ka ambi­tion­er­na till en rim­lig nivå? Läg­ger du märke till något helt annat?

Ju sta­bi­lare inom, desto fri­are utanför

Om du ska­par god struk­tur för det som du vill ska fun­ka så smidigt som möjligt, med så liten ansträngn­ing från dig som det bara går, kan du mer hel­hjär­tat nju­ta av det du inte vill styra upp och sys­tem­a­tis­era. Struk­turen möjlig­gör det spon­tana istäl­let för att begrän­sa, stra­ma åt och hämma.

Läsaren jag näm­nde ovan skrev sedan något mer: ​“Men nu bör­jar jag tän­ka på de här tre hem­s­ka orden som en hjälp att kun­na leva på det sätt jag vill, på job­bet men fram­förallt utan­för.”. Pré­cis så, om du frå­gar mig.

Hur gör du?

Vad blev tydligt för dig när du gjorde din vari­ant av skissen jag gjorde? Skriv till mig och berät­ta, för jag är nyfiken på vad du kom fram till. Dela gär­na med dig av insik­ter och tankar till mig!

(Kän­ner du för­resten till att ett gam­malt minne kan motivera dig till att arbe­ta mer struk­tur­erat?)