Strukturbloggen

Har du tänkt på hur lustigt para­dox­alt det ofta förhåller sig, att begrän­sningar släp­per oss fria? Ibland prester­ar vi bät­tre om vi utsätts för restriktioner.

För ett tag sedan höll jag och Pecha Kucha-ambas­sadören Jes­per Lars­son en work­shop för Rik­spolis­styrelsens infor­ma­tion­sen­het just i det japan­s­ka pre­sen­ta­tions­for­matet Pecha Kucha. Det går i kor­thet ut på att en pre­sen­ta­tion utgörs av 20 bilder som vardera visas i exakt 20 sekun­der — varken mer eller mindre.

Det är strän­ga restrik­tion­er, allt­så. Delt­a­gar­na fick dessu­tom bara 60 minut­er på sig att i grupp sät­ta ihop en pre­sen­ta­tion från grun­den. Ett febrilt arbete sat­te igång och litet varstans hörde vi röster säga sak­er som att ​“Det här är ju jättesvårt!” & ​“Det är så kort om tid!”.

När tim­men var till ända, var det dags för grup­per­na att pre­sen­tera. Upprik­tigt sagt var det otroligt vad de hun­nit med på bara en timme. Visst, bilder­na kunde för­fi­nas här och var, men att på så kort tid i grupp for­ma bud­skapet, byg­ga upp en argu­men­ta­tion och hit­ta på flera stilis­tiska finess­er var remark­a­belt. Jag är över­ty­gad om att de snålt till­t­agna tid­sra­mar­na gjorde att mer hände på kortare tid än det skulle göra annars (utan att jag egentli­gen vet hur de van­ligtvis arbetar).

Ska­pa en ram för att ska­pa mera
Som­li­ga säger att en uppgift tar så lång tid vi avsät­ter till den; att vi fyller ut den tid vi tar med den uppgift vi har. Jag är inte så säk­er på att det är så i alla lägen, men jag tror defin­i­tivt att vi kan kom­primera en uppgift om vi vill, när vi vill.

När du har en uppgift du befarar kan sväl­la ut och ta lång tid, tes­ta att sät­ta upp en begrän­sning för att få dig själv att få upp farten. Begrän­snin­gen kan för all del hand­la om annat än tid. Låt säga att du ska klara uppgiften med bara ett visst antal av någonting, utan det hjälpmedel du van­ligtvis lös­er uppgiften med (t ex datorn) eller genom att råd­frå­ga fem per­son­er (varken mer eller min­dre). I det­ta nu har jag till exem­pel bestämt mig för att skri­va klart det här tipset innan plan­et landar.

Om du vill, gör så här

1. Välj en uppgift ur din att göra-lista att tes­ta på.


2. Bestäm dig för en restrik­tion att leka med.


3. Definiera en kon­sekvens i den hän­delse du inte klarar att slut­föra uppgiften inom den utsat­ta tiden (eller annan begrän­sning). Låt det svi­da en smu­la, men var inte obön­hörligt grym.
   
   För mig kan det till exem­pel vara: Om det är något jag vill få klart för att det sedan kom­mer att vara så skönt att ha det klart, bestäm­mer jag mig för att när tiden är ute, slu­tar jag arbe­ta med det och istäl­let får jag fort­sät­ta senare eller en annan dag. Det här kan låta hårt och jag har egentli­gen en förkär­lek för ett tillå­tande förhåll­ningssätt till mig själv och andra. Men, om det här ska fungera, behöver restrik­tio­nen fak­tiskt vara en restrik­tion. Annars spelar det ingen roll om jag hin­ner eller inte.


4. När stun­den att göra uppgiften är inne, sätt igång.


5. Slut­för uppgiften.
   
   För att klara det du ska göra inom restrik­tio­nen, behöver du kanske hit­ta på ett sätt att se till att du inte blir störd. Det är utmärkt, för det knepet kan du säk­ert ha nyt­ta av i andra sam­man­hang också.


6. Kla­rade du uppgiften inom restrik­tio­nen? Top­pen. Känn efter hur skönt det känns. Klart!
   
   Kla­rade du det inte? Låt det få den kon­sekvens du först sat­te upp, men tänk inte om dig själv i ter­mer av ​“dålig”, ​“miss­ly­ck­ad” och ​“hop­plös”. Fun­dera istäl­let på:
   a) om restrik­tio­nen var rimlig
   b) vad du skulle kun­na göra näs­ta gång för att lättare klara uppgiften inom begränsningen


7. Näs­ta gång, tes­ta en annan sorts restrik­tion. Det kan hän­da att du på det­ta sätt kom­mer fram till lös­ningar du inte tidi­gare var­it i närheten av.

Inom ramen tar vi ut svängarna
Om du själv sät­ter upp begrän­sningar att arbe­ta inom, arbe­tar du på ett sätt du annars inte gör. Du får vari­a­tion i din job­b­vardag och har du den min­s­ta tävlingsnerv i krop­pen, lär du kän­na dig sporrad av dina egna utmaningar till dig själv.

Hur gör du?
Vad är din favoritre­strik­tion du med gläd­je under­kas­tar dig? Skriv gär­na en kom­men­tar och dela med dig.