Strukturbloggen

Det var säk­ert ett par år sedan som jag köpte två pyttes­må Mole­sk­ine-anteck­n­ings­böck­er som jag sedan knappt använt alls. De har legat i en låda.

En inter­im­slös­ning som blir permanent

Men, i jan­u­ari tog min mer robus­ta anteck­n­ings­bok slut och för att inte vara utan bok i vän­tan på en ny, lade jag en av de näs­tan bort­glöm­da i väskan. Jag har alltid en anteck­n­ings­bok med mig, att tän­ka fritt i och skri­va idéer som är extra flyktiga.

Idag, för en stund sedan, gick det upp för mig hur helt per­fekt just den där, hit­tills näs­tan oan­vän­da, boken är för ett enda ändamål. När jag fly­ger tänker jag bra och jag läs­er gär­na en bok i vän­tan på att vi ska lyf­ta. Och, då är det ofta som jag får idéer — i syn­ner­het om ett struk­tur­tips att skri­va till mitt veck­o­brev. Efter­som jag är tankspridd till naturen, vill jag fån­ga det ögonblick av klarhet kring tex­ten jag har just då. Prob­lemet är att ​”Fas­ten seatbelts”-lampan lyser. Jag får inte slå på tele­fo­nen och inte heller öpp­na datorn. 

Lät­tfån­gad i flykten

Anteck­n­ings­bo­ken i ​”extra small”-format är min räd­dare. Den får jag skri­va i när­somhelst ock­så för nitisk kabin­per­son­al. Dessu­tom upp­täck­te jag idag att var­je blad är per­for­erat, så när idén är fån­gad, riv­er jag av bladet och läg­ger i min portabla inko­rg. På så vis är jag säk­er på att jag får med mig idén (och ren­skri­van­det av den) istäl­let för att den blir lig­gande och bort­glömd i någon anteck­n­ings­bok någon­stans i väskan.

Suverän på en enda sak

Den fyller mitt behov per­fekt i just den där sit­u­a­tio­nen. Jag slip­per kän­na mig stres­sad över att kanske glöm­ma av den och jag behöver inte for­mulera om det som för tillfäl­let är kristal­lk­lart för mig.

De pyttes­må böck­er­na kan du bestäl­la hos Mole­sk­ine.

Nej, jag har inte pro­vi­sion. Jag tyck­er bara om dem.