När andra inte cc:ar som du tycker att de ska
Datum: 2017-11-01 14:29
För en del av oss är åtskilliga av mailen vi får mail där vi “är cc:ade”, det vill säga där vi fått en kopia av ett mail som främst är adresserat till någon annan. I bästa fall kan vi vara säkra på att mailet endast är “för kännedom” och för att slippa hantera alla dessa mail i det ordinarie flödet är en vanlig strategi att skapa en regel som automatiskt skickar dessa mail till en särskild mapp (som vi tar en titt i då och då för att hålla oss à jour).
För dig som lyssnar hellre än läser, finns det här blogginlägget också som ett avsnitt av strukturpodden Klart!:
Men, det är inte säkert att alla de vi korresponderar med ser på cc:-mejl som vi gör. Tänk om någon i ett mejl tilltalar oss direkt och ber oss göra något, trots att vi fått mejlet som cc:?
En snitsig regel för att slippa missa det viktiga mejlet
Häromveckan berättade en av mina klienter om hur han säkerställt att han inte missar ett “direkttilltal” i ett cc:at mejl. Som komplement till mejlregeln som skickar cc:ade mejl till den särskilda mappen har han skapat en regel som lägger tillbaka mejl där hans namn nämns i innehållet (inte i ärenderaden, utan i själva brödtexten, alltså) återigen direkt i inkorgen. På så sätt hanterar han trots allt mejlet som vore det direktadresserat till honom. För, när vårt namn nämns är det väl troligen något som rör oss direkt?
Gör så här
Vill du följa min klients exempel och se till att du ser det som är avsett direkt för dig också i ett cc:at mejl, skapa också du en regel som lägger mejl där ditt namn nämns tillbaka i inkorgen.
Är du osäker på hur du skapar regler, hittar du en instruktion för Outlook här, för Gmail här och för Mail (OS X) här.
Lägg “tillbaka till inkorgen”-regeln efter “skicka cc:-mejl till separat mapp”-regeln så att den körs efter eventuell undanflytt.
Mindre missande
För, om du sätter upp en sådan här eller liknande regel minskar risken att du missar något som trots cc:andet var avsett för dig. Du är mindre beroende av att andra ser på cc:-mejl på samma sätt som du och du undviker en och annan stressande situation då någon (kanske din chef) tycker att den varit tydlig med att du skulle göra något, men det av naturliga skäl gått dig helt förbi.
Hur gör du?
Hur gör du för att tackla att ni har olika syn på hur cc:-funktionen ska användas, så att du slipper drabbas av obehagliga missförstånd? Detta är ett vanligt problem — har du ett bra förslag på lösning så skriv till mig.
(Att cc:a rätt är en sak, men har du tänkt på hur avgörande det är att använda mejlets ärenderad rätt?)
Du kan få fler tips!
Tips som det här delar jag friskt med mig av regelbundet - i poddar, videor, böcker, föreläsningar och ... mejl!