Strukturbloggen

Det finns stun­der då det verk­li­gen tar emot att göra det du vet att du skulle vil­ja ha gjort snart.



Du har en jät­te­hög i inko­r­gen som du bor­de beta av, men den känns helt oövervin­nerlig. Du har den där omständi­ga, gräs­ligt tråki­ga uppgiften fram­för dig, som tar en rejäl stund att göra och som ska vara klar innan veck­an är slut.



Du har skju­tit upp det ett tag och du läg­ger märke till att det­ta upp­skju­tande inte skänker dig så myck­et gläd­je när allt kom­mer omkring — uppgiften och högen finns ändå kvar.



Kanske är det så, att det per­fek­ta tillfäl­let för att bli av med högen i ett nafs inte kom­mer att infinna sig med automatik.

Visst, du förstår att du behöver hug­ga tag i det, men ändå drar du dig så du näs­tan kryper ur skinnet.

En bejakande metod

I andra sam­man­hang skulle jag propagera för att avsät­ta så myck­et tid som behövs, stän­ga om dig och bara få det gjort.

Men, ibland upplever jag att ock­så det är svårt att få till, om jag egentli­gen inte vill. Låt oss istäl­let beja­ka att vi kän­ner det där mot­stån­det och ta till en strate­gi som pas­sar oss bät­tre just därför. 



Tillåt dig att dut­ta, det vill säga gör myck­et litet åt gången.



Även om du inte hin­ner beta av hela högen på en gång, stick emel­lan och proces­sa ett enda pap­per ur högen som lig­ger där i inko­r­gen och dis­tra­her­ar dig, under det att du egentli­gen håller på med något annat. Då är det som att du gör två sak­er sam­tidigt, fast de egentli­gen sker sekventiellt. 



Har du flera sak­er du drar dig för, gör litet grand på en, hop­pa vidare till näs­ta och läs igenom något mail avseende den, innan du går på någon ynka del av näs­ta uppgift. Även om du inte får hela uppgiften gjord nu, gör du åtmin­stone något på den.



Det vik­ti­ga är att du gör något i rätt rik­t­ning; vad det är rent konkret och hur länge du vän­tat med att göra det spelar ingen roll. Allt är ett steg framåt som inte innebär att du skjuter upp uppgiften ytterligare.

Gör så här

1. Om du till exem­pel vill bli av med den sto­ra högen i inko­r­gen, gör något rik­tigt litet av vad som behöver göras.
2. När du gjort det, tillåt dig att fort­sät­ta job­ba med något annat, något som känns odrama­tiskt och enkelt att göra.
3. Ge dig en imag­inär klapp på axeln för att du gjort något konkret istäl­let för att skju­ta upp arbetet återigen.
4. Efter en stund, gör en liten sak till.
5. Efter ytterli­gare en stund, något mer på sam­ma uppgift.
6. Eller, läm­na det hela därhän för idag och fort­sätt dut­ta imorgon.
7. Tids nog blir du klar. Kanske hin­ner du inte dut­ta dig igenom hela uppgiften innan dead­line, men när du job­bar kon­cen­tr­erat och inten­sivt de sista tim­mar­na för att bli klar med allt, har du i alla fall min­dre att slut­föra än om du hade skju­tit upp hela uppgiften tills nu.

Låt piskan ligga

Var­je del av den arbetssam­ma uppgiften du dut­tar klart gör åter­sto­den av uppgiften min­dre. Du kom­mer att behö­va göra ett min­dre jobb strax före dead­line än annars. Det kan till och med hän­da att du näs­tan utan att mär­ka det, blir av med hela högen.

Du slapp kraftansträngnin­gen och behövde inte piska dig till att få det gjort. Skönt det.



Man kan tyc­ka att det­ta är ett sätt att göra sig split­trad, men för egen del trivs jag ibland med att split­tra min uppmärksamhet.

Om jag har kom­mit efter, är det skönt att göra väldigt kor­ta uppgifter i mån­ga oli­ka pro­jekt eller upp­drag efter varan­dra efter­som det då känns som att jag kom­mer framåt på mån­ga håll samtidigt.

Hur gör du?

Hur gör du för att få till synes oöver­stigli­ga uppgifter gjor­da på lät­taste sätt? Skriv en kom­men­tar nedan och berätta.