Strukturbloggen

För att kun­na pri­or­it­era annat än efter hur bråt­tom en uppgift är, behöver vi mål. Då kan vi näm­li­gen ock­så avgöra hur vik­tig den är. Men, för att ha nyt­ta av våra mål när vi ska pri­or­it­era ska de upp­fyl­la vis­sa kri­terier. Kanske har du hört någon (eller mig) säga att mål ska vara SMART:a — det vill säga att de ska vara Speci­fi­ka, Mät­bara, Attrak­ti­va (eller Accepter­ade), Real­is­tiska och Tidssatta.

Det är ett begrepp som är väldigt välan­vänt och det är gott så, för visst är det prak­tiskt med några rättes­nören när vi ska sät­ta mål. Men, frå­gan är hur myck­et nyt­ta vi har av knepet om vi inte gräver dju­pare i vad dessa egen­skap­sord egentli­gen bety­der? I mitt tycke är näm­li­gen ordet ​“speci­fikt” para­dox­alt nog syn­nerli­gen oty­dligt i sig.

Hur då ​”speci­fikt”?

Under skri­van­det av min bok ​“Målmed­veten”, som bara hand­lar om att pri­or­it­era, letade jag bland vad som redan skriv­its om mål­sät­tning efter en tydli­gare förk­lar­ing av vad som egentli­gen menas med ​“speci­fikt”. Någon skriv­er att det bety­der att målet ska vara ​“konkret” och någon annan att det ska vara ​“tydligt”. För mig är det dock mer syn­onymer är förk­laringar till ordet, så inte var det så myck­et hjälp.

Antalet antagna att-göra-uppgifter avgör

Någon tar ett steg i rätt rik­t­ning genom att säga att ​“det ska vara otvety­digt vad vi menar” när vi for­muler­ar målet, men det var när jag läste pro­fes­sorn i psykolo­gi vid UCLA i Davis Robert Emmons ord som jag fann en def­i­n­i­tion vi fak­tiskt har nyt­ta av ock­så praktiskt.

Han menar att ospeci­fi­ka mål är oty­dli­ga i vad vi kan göra för att nå dem; det vill säga, vi har svårare att kom­ma på vil­ka uppgifter vi har att göra som bidrar till målen. Speci­fi­ka mål är däre­mot tydli­gare i vad vi kan göra för att nå dem.

Ju fler uppgifter vi kan kom­ma på som bidrar till ett mål, desto mer speci­fikt är det allt­så — för oss (för nog har vi säk­ert oli­ka lätt för att kom­ma på uppgifter för ett visst mål, men efter­som målet är vårt och till för oss, må det väl vara hänt?).

Gör så här

Vill du kon­trollera om de mål du satt är speci­fi­ka nog, gör där­för så här:

1. Ta fram dina mål eller skriv ner dem så att du har dem fram­för dig.


2. För vart och ett av målen, ta några minut­er och skriv så mån­ga att göra-uppgifter du kan kom­ma på som skulle bidra till att du når målet. Om du efter en stund inte kom­mer på fler, gå vidare till näs­ta mål.


3. Hur gick det?
   • Om det var lätt att kom­ma på uppgifter som bidrar är målet troli­gen speci­fikt nog för dig, för när du pri­or­it­er­ar är utmanin­gen att avgöra vil­ka uppgifter som bidrar till målet och som därmed är vik­ti­ga — oavsett hur bråd­skande de är.
   • Om det var svårt att kom­ma på uppgifter som bidrar skulle du ha nyt­ta av att for­mulera målet än mer speci­fikt, för annars kom­mer det att vara svårare för dig att avgöra vad av allt det du har att göra som är vik­tigt — i rela­tion till målen.

Inte bara efter brådska

Om du ser till att dina mål är speci­fi­ka nog genom den här enkla kon­trol­lövnin­gen, kom­mer du att ha avsevärt mer nyt­ta av dem när du ska pri­or­it­era i den inten­si­va varda­gen. Du kom­mer att ha lättare att avgöra vad av allt det du har på din lista (och det som just nu kom­mer in via mail och genom dör­röpp­nin­gen) som är vik­tigt. Istäl­let för att bara pri­or­it­era efter bråd­s­ka, kom­mer du att kun­na säga ​“nej” och ​“ja” med gott samvete, så att du får mer tid till det som är viktigt.

Hur gör du?

Har du något annat sätt att se till att dina mål är speci­fi­ka nog? Berät­ta!