Sätt rimliga samlade mål

Med jämna mellanrum sätter vi mål för den kommande perioden. Vad ska vi åstadkomma? Hur mycket högre än förut ska vi nå? Hur många ska vi lyckas ro hem?

Det brukar sägas att ett bra mål bland annat ska vara realistiskt, alltså att vi tror oss om att klara att nå det, men att det ändå ska vara en smula utmanande. Ett lågt satt mål som vi med självklarhet kommer att nå motiverar oss knappast och frågan är vad det fyller för funktion. Ett lagom utmanande mål som vi tror oss om att klara, men som tarvar en viss ansträngning, ger oss istället en extra sporre att lägga manken till.

För dig som lyssnar hellre än läser, finns det här blogginlägget också som ett avsnitt av strukturpodden Klart!:

Många bäckar små gör en stor å

En del av oss är dock ambitiösa i överkant. Vi tar i och sätter ett högt mål på det ena och lägger på litet extra marginal på det andra. Är målen få, är en extra ansträngning görbar, men om målen är många, läggs de nödvändiga extra tagen till varandra och plötsligt är det ett jättekliv i prestation räknat vi föresatt oss att ta den närmaste tiden.

Risken är att vi tar i för mycket, orkar en vecka eller två och sedan kommer vardagen ikapp oss. Vi halkar efter på något av målen, upplever det som ett smärre nederlag, betraktar oss som något av ett misslyckande och snarare än inspirerade känner vi oss alltmer molokna.

Helt i onödan. Vi har ju bara gissat fel på hur mycket vi skulle klara. Vi tog i i överkant.

Se den samlade ansträngningen

För att kunna avgöra om ett mål är realistiskt eller inte, behöver vi sätta det i sitt sammanhang, eftersom våra målsättningar är mer en arkipelag än isolerade öar.

Hur stor är utmaningen att nå vart och ett av målen och vad blir därmed den samlade utmaningen? Är det rimligt för oss att klara just nu, med tanke på allt annat som händer i tillvaron för ögonblicket? Kanske är det det, eller så är vi på väg att göra oss en björntjänst.

Gör så här

Vill du ha en rimlig utmaning att nå den närmaste perioden och ändå åstadkomma mer, högre, bättre, större än hittills, gör så här:

Ta fram dina mål.
För var och ett, bedöm hur stor utmaning det innebär. Gradera utmaningen för varje mål på en femgradig skala där 1 betyder att du utan någon ansträngning med säkerhet kommer att nå målet och 5 att utmaningen är riktigt stor och du kommer att behöva ta i rejält för att klara det.

Summera och dela med antalet mål så du får fram medelvärdet på utmaningen.
Hamnar snittgraderingen över 4 och närmare 5, fundera på om detta är rimligt för den närmaste tiden. Hur har du det framöver och hur mår du? Orkar du denna ansträngning? Ska du möjligen sänka målet något, så då också njuter av resan? Eller, blir du extra sporrad av att målet är så högt och skulle det bara kännas ljummet att sänka ambitionen?
Om snittgraderingen landar på 2 eller under, kommer målen verkligen att spela någon roll i din vardag? Om det är i det närmaste självklart att du når dem, kommer det att kännas roligt och inspirerande att arbeta mot dem? Eller, står du inför en period full av påfrestningar av ett helt annat slag som du behöver ha utrymme att tackla och skulle högre mål än så då vara en för tung börda?

Målen håller längre

Om du på detta sätt eller något annat reflekterar över hur stor samlad utmaning dina mål för den närmaste tiden innebär, kommer målen att spela större roll för dig.

Istället för att ta i i överkant och baxna halvvägs, har du gjort en medveten avvägning av hur mycket längre det är rimligt att du når härnäst. Då kommer målen under hela perioden på allvar vara ett värdefullt stöd för dig i din dagliga prioritering bland dina uppgifter.

Hur gör du?

Hur gör du för att sätta rimligt höga mål när du tar ut riktningen för den närmaste tiden? Kanske är det på ett helt annat sätt än jag här har beskrivit. Berätta för mig!