Skärp dig inte!
Datum: 2015-04-15 12:00
“Så vad kan vi göra för att bibehålla den goda strukturen?”, frågade jag kursdeltagarna. “Disciplin. Vi får skärpa oss, helt enkelt.”, blev svaret och de tycktes tämligen eniga om det.
Helt enkelt? För mig är det helt svårt att bli disciplinerad så där i ett nafs. Att döma av hur ofta jag hör andra säga till sig att skärpa sig, om och om igen, är jag i gott sällskap av många.
När jag säger till mig själv att skärpa mig, tar jag emot det med sänkt huvud. Jag får en skarp tillsägelse av mig själv och inte blir jag särskilt motiverad till förändring av det.
Jag tror därför inte på metoden. Paradoxalt nog är den skarpa uppmaningen för otydlig; lika otydlig som “var bättre!”.
Val utan kval
Att vara disciplinerad handlar om att i en valsituation välja det alternativ som är det önskade, framför det vi spontant föredrar, som jag ser det. Disciplinen sätts på prov när vi har lika lätt att välja endera av de två (eller flera) alternativen. Visst är det en grym situation vi försätter oss i? Vi håller fram två saker och säger till oss att skärpa oss och välja det rätta.
Tänk om vi istället skulle vara riktigt schyssta och göra det rätta valet så enkelt som möjligt att göra?
För att förenkla valet kan vi:
- ta bort valet helt
- göra det önskade alternativet mer lättillgängligt och det frestande krångligare att välja
- göra det önskade mer attraktivt och det frestande mindre så
- vägleda oss i valsituationen
Gör så här
Låt mig exemplifiera hur jag menar.
- Om du tänker att du behöver bli disciplinerad för att mer säga nej till andra, till förmån för dina egna uppgifter: Tydliggör vilka mål du har att nå i ditt arbete och sätt upp dem någonstans där du lätt ser dem när du blir föreslagen att hjälpa till med något. Då avgör du lättare vilka uppgifter som är viktiga för att nå målen (och därmed högre prioriterade) och vilka som inte är det (med lägre prioritet).
Gör rent av en prioriteringsguide där du på förhand listar de typiskt viktiga uppgifterna du har, separerat från andra uppgifter du också gör då och då. Du vägleder dig alltså själv till rätt val.
Hitta på tre sätt att säga när du får en fråga om hjälp från en kollega och du vill prioritera din uppgift först. Öva på att säga så till dess det sitter naturligt och du är bekväm med det. Du gör det önskade alternativet mer lättillgängligt och inte så obehagligt (och ovant). - Om du tror du behöver skärpa till dig för att ha dina att göra-uppgifter bara på det nya ställe du valt att arbeta med: Gör det svårt att nå de platser, verktyg, program, lappar du skrivit upp saker på tidigare och som du inte längre vill använda. Lägg tillbaka post it-blocket i kontorsmaterialförrådet, avinstallera programmet, ta bort genvägen, lägg anteckningsblocket i bokhyllan bakom dig istället för direkt i synfältet.
Ha att göra-listan öppen på datorn hela tiden, bara en fönsterskiftning bort. Tenderar du hellre göra en snabb anteckning i ett annat program (till exempel i en texteditor), stäng det programmet så du slipper frestas. Det du inte längre vill välja, är nu krångligare att välja. - Om du säger till dig på skarpen att nu jobba på det där nya, strukturerade sättet som struktören talar om: Konkretisera vad det är du ska lyckas med.
Bestäm dig för exakt vad du vill etablera som vana: en att göra-lista, medvetet prioritera med hjälp av en metod, öka framförhållningen på ej brådskande uppgifter, hålla en önskad veckorytm. Först nu har du valet disciplinen handlar om klart för dig och först nu kan du göra något för att underlätta det.
Lägg fram materialet till den uppgift du tidigare skjutit upp men som du vill jobba med direkt i morgon bitti, så du inte frestas att börja med något annat. Gör en parallell kalender som representerar din önskade veckorytm och ha den alltid “tänd” i ditt digitala kalenderverktyg. Ändra typsnittet och färgerna på att göra-listan, så den faller dig mer i smaken. Eller, gör något helt annat som gör det rätta valet lättare.
Valt i förväg underlättar valet i stunden
Om vi gör en konkret, fysisk förändring när det gäller våra verktyg istället för att säga till oss på skarpen, behöver vi inte vara så stränga. Vi väljer mer med automatik det val vi i efterhand önskade att vi valde. Det blir mindre av disciplin och mer av avslappnat arbete i vardagen. Vi lyckas hålla de nya vanor vi vill anamma under längre tid.
Hur gör du?
Hur gör du för att göra på ett nytt sätt utan att behöva bli mer disciplinerad? Vi är alla nyfikna på just dina erfarenheter. Berätta!