Strukturbloggen

Ett av syfte­na med att arbe­ta struk­tur­erat är att göra rätt sak i rätt tid och läg­ga rätt mängd tid på rätt uppgift. Den lyckas med det som väl­jer vad den arbe­tar med när på ett med­vetet sätt och efter eget huvud, istäl­let för att reak­tivt göra det som fall­er den in, det som dyk­er upp och det som pockar på uppmärksamhet.

I spinn
I inten­si­va peri­oder, som jag vet att mån­ga har just nu efter jul, är det lätt att vi av stress släp­per vår rik­ti­ga pri­or­i­ter­ing och bara lös­er allt möjligt inkom­mande på vol­ley eller för den delen på upp­studs. Efter­som vi då direkt gör sak­er som skulle kun­na göras sedan och skjuter undan sådant som egentli­gen hade högs­ta pri­or­itet, men som bara inte dök upp just nu, kom­mer allt fler sak­er bli bråd­skande innan vi hin­ner göra dem.

Vår till­varo blir så allt­mer inten­siv när stressen accel­ererar och arbets­bör­dan stiger. Då vill vi istäl­let åter­få vårt fokus, så att vi tänker klarare och gör de pri­or­i­teringar vi senare kom­mer att vara tack­sam­ma för att vi gjorde.

Fokus ock­så för oss utan bössa
För ett tag sedan fick jag upp ögo­nen för en enkel teknik för att just åter­få sans och fokus när allt snur­rar och vi är mer reak­ti­va än vi önskar. Jef­fry Har­ri­son, med ett för­flutet i den amerikan­s­ka armén, berät­tade i en kort text att de i fält regel­bun­det tog en SLLS-paus — det vill säga en Stop-Look-Lis­ten-Smell-paus. De blev då mer varse om den sit­u­a­tion de befann sig i och vad för infor­ma­tion de hade fram­för sig som var värd att läg­ga märke till. Och, de fick igen sitt fokus och men­ta­la närvaro.

Häromda­gen provade jag själv meto­den. På ett plan, när jag ville få en hel del sak­er gjort medan vi var i luften och tankar­na bara sur­rade av allt möjligt annat, stan­nade jag upp, tittade mig omkring, lyssnade och doftade. Jag STLD:ade ett ögonblick, helt enkelt. Jag tyck­te om det. Jag kände mig med ens mer skärpt, lugn och myck­et rik­tigt fokuser­ad. Kanske skulle meto­den göra sam­ma nyt­ta för dig.

Gör så här
Om du vill, tes­ta att STLD:a ock­så du. Nu.

Hur var det? Gav det mers­mak? Om så, kan du till exem­pel införa STLD-pauser i din vardag. Jag tänker mig tre typiska tillämpningar:

• Sätt en påmin­nelse om att ta en STLD-paus var­je timme, eller varannan.
• Ta en spon­tan STLD-paus när du märk­er att du kän­ner dig allt­mer stres­sad. Du hin­ner en paus på en min­ut, även om du har myck­et som måste bli klart nu.
• Ta för vana att göra en kort STLD-vän­da var­je gång du pausar efter de 25 arbe­tade minut­er­na som utgör en ​“pomodoro” om du tyck­er om Pomodoro-metoden.
• Eller gör på något annat sätt efter eget huvud.

Vän­lig självuppryckning
För, om du är som jag på den här punk­ten, kom­mer du att snabbt och lätt re-fokusera närhelst du behöver det. Istäl­let för att stres­sat ​“springa åt fel håll” och göra fel val, sansar du dig utan att behö­va strängt skär­pa dig. Du arbe­tar lättare på det sätt du bestämt dig för, även om det ännu inte är helt naturligt för dig. Ett enkelt knep värt att pro­va, om du frå­gar mig.

Hur gör du?
Vad har du för knep för att snabbt åter­få ditt fokus om du blir stres­sad och split­trad? Jag är nyfiken på hur du tänker — dela gär­na med dig i en kommentar.