Strukturbloggen

När vi skriv­er vad vi har att göra som vi inte gör nu med en gång, är ett bra knep för att få att göra-uppgiften begrän­sad nog så att vi gör den, istäl­let för skjuter upp den, att vara noga med att vi har ett verb i var­je uppgift. ​“Ring” är ett verb, ​“skriv” är ett; ​“mejla” är ett, ​“reg­istr­era” ett annat.

Små pan­do­ra-askar
Jag har tidi­gare belyst det oprak­tiska med verb som ​“fixa”, ​“ord­na” och ​“se till att” i det att dessa ver­b­val kan döl­ja hela pro­jekt snarare än något vi gör i ett steg (“Fixa en ny kund i östra regio­nen.”). Är en uppgift så stor, är det lätt att vi tit­tar på den, tänker ​“ja, just det, det måste vi fixa” och går sedan vidare i lis­tan och istäl­let väl­jer en uppgift vi kan göra nu direkt — för vi vill kun­na ​“boc­ka av”.

En han­dling som bara är din
Det var allde­les nyli­gen som jag i arbetet med en klient blev upp­märk­sam­mad på en ver­b­vals­fall­grop till att se upp för — en grund, möjli­gen, men en för­rädisk. Mån­ga av oss har roller där vi ofta om dagar­na ska involvera andra, träf­fa andra, stäm­ma av med andra, sät­ta oss ner med andra och diskutera något till­sam­mans. Även om ​“träf­fa” är ett verb, är frå­gan om det är så prak­tiskt att skri­va en uppgift i stil med ​“Träf­fa [någon] och diskutera [någonting]”.

Vi vill ha våra uppgifter han­dling­sori­en­ter­ade så att vi lätt själ­va kan bestäm­ma oss för att ​“nu gör jag det här”, men ska vi lyckas med att träf­fa någon annan, gäller det att den per­so­n­en råkar dyka upp på sam­ma plats som vi sam­tidigt. Det är större chans att det blir så om vi har bokat tid (och plats) med den andra, så nog är väl ​“boka” ett mer använd­bart verb i det­ta fall, eller ännu hellre ​“föres­lå tid för träff”.

Det kan tyckas som att dessa detaljidéer har väl myck­et petime­terkarak­tär, men tro mig när jag säger att jag i mina upp­drag med klien­ter så ofta ser hur det är i det här fin­liret vi krånglar till till­varon för oss.

Gör så här
Vill du und­vi­ka att gå i den­na dif­fusa fäl­la, skum­ma nu snabbt igenom din att göra-lista och kon­trollera två saker:

• att du har ett verb i var­je att göra-uppgift


• om du för någon eller några att göra-uppgifter valt ett verb som du skulle tjä­na på att byta ut mot ett annat — ett som bara är beroende av att du gör något för att du ska kun­na boc­ka av (“föres­lå tid för träff” fram­för ​“träf­fa”) eller ett som tydli­gare beskriv­er vad du ska göra (“ring och tala om” fram­för ​“involvera” eller ​“förankra”).

Snab­bare från ordet till handlingen
Om du genom ditt ver­b­val på det­ta sätt gör dina att göra-uppgifter mer dis­tink­ta kom­mer du (om du är som jag och de klien­ter jag möter) lättare lockas att göra det du hade för avsikt när du skrev uppgiften. Istäl­let för en lista med en mas­sa måsten och lud­di­ga sak­er som ska inträf­fa, blir steget från att se uppgiften till att göra den kortare. Du läg­ger ett uns mer tankemö­da när du skriv­er uppgiften, men avsevärt min­dre när du i full arbets­fart ska kom­ma till skott.

Hur skriv­er du?
Har du lagt märke till fler oförde­lak­ti­ga sätt att for­mulera våra att göra-uppgifter? Skriv gär­na om dina obser­va­tion­er i en kommentar.